Socialismens högtidsdag, 1 maj, är det idag, vilket fick mig att tycka att ett år går snabbt som fan. Gick faktiskt i tåget förra året, men när till och med min farsa, som som liten ”såg till” att farmor och farfar röstade på Socialdemokraterna, överger demostrationståget i år för garagemålande, då har denna helgdag spelat ut sin roll.
Men det som irriterar mig mest är inte farsan, utan att socialdemokraternas företrädare låter precis som i valrörelsen. Det ska gnällas på ”fördelningspolitiken” och det ska slängas en dänga på Reinfeldt. Kort sagt, såå förutsägbart, sååå ointressant. Det jag, och de flesta svenskar vill höra, är hur man vill att Sverige ska se ut vid maktövertagande 2010. Visst det är 3,5 år kvar till 19 september 2010, och att redan nu gå ut och lova höjd a-kassa är rent smörande för fackföreningar som övergett sina medlemmars intressen. Jag vill höra brandtal om hur den bortglömda frihetliga socialdemokratin ska få en dominerande roll i en idag konservativ, innesluten sekt som är beroende av LO. Socialdemokraterna är inte längre en folkrörelse, man måste röra sig mot mitten och flörta mer med medelklassen för att kunna ta tillbaka Rosenbad. Och dagens tal inger inga förhoppningar om något sådant, än.
Något som ändå lättar upp stämningen idag, Bruce Springsteen med ”Pay me my money down”.
