Stödet för Ukrainas president Viktor Jusjtjenko dalar säger en opinonsundersökning publicerad idag. Oroligheterna i landet har ökat efter att presidenten upplöst parlamentet och tagit över kontrollen av landets säkerhetsstyrkor.
Jag minns Jusjtjenkos orangea revolution vintern 04/05. Händelserna i Ukraina stod helt i skymundan av katastrofen i Sydostasien. Jag minns hur tusentals människor protesterade på Kievs gator och att rapporteringen därifrån alltid kom efter döda svenskar i Khao Lak. Inte för att det spelade nån roll för oss i Norden, men för ukrainarna var det viktigt, mycket viktigt.
Idag är dessa dagar ett minne blott för det ukrainska folket. Ända sedan Jusjtjenkos installation har förtroendet för honom varit en stadigt nedåtgående kurva. Parlament har upplösts, regeringar fått sparken och koalitioner har spruckit. Inte minst har hans ronder mot fienden Janukovitj alltid lett till det ena och det andra i den ukrainska politiken. Att Janukovitj nu är premiärminister sätter Jusjtjenko i en allt svårare sits, och hans ledarstil för mina tankar allt mer till den stora grannen i öst, Ryssland och Putins sätt att styra landet.
Nu är ju inte Ukraina på något sätt likt Ryssland i sitt politiska klimat. Oppositionella grips och misshandlas inte utan anledning. Man använder inte energi som politiskt vapen i brännande konflikter. Och inte minst, man försöker inte utmana väst i fräna utspel eller hot riktade mot NATO-länder. Men när den dagen kommer då sådant sker även på Kievs gator, då är Viktor Jusjtjenko en diktator i praktiken, precis som grannen Putin.
