Försämra inte relationerna med Ryssland!

Ännu en gång riskerar det att blossa upp en diplomatisk kris mellan ett EU-land och Ryssland. Den här gången är det Storbritannien som hamnat i bråk med jätten i öst. Kreml vägrar nämligen utlämna KGB-spionen Alexandr Litvinenkos misstänkte mördare, eftersom Storbritannien inte vill utlämna den Kreml-fientliga oljemiljardären Boris Berezovskij!

Jag förstår Storbritanniens agerande i frågan, då den ryska regimen för närvarande är lika opålitlig som polisens vittnesskydds-program. Den unge, färske utrikesministern David Miliband säger sig inte vika en tum för och ”tänker handskas med varje vägran att utvisa den misstänkte med det allvar som detta kräver”.

Samtidigt kommer konflikten som så alltid vid fel tidpunkt. Storbritannien har just handskats med flera misslyckade terrorförsök. En ny regering har tillträtt som inte har erfarenhet av diplomatiska kriser. Den ryska regimen har säkerligen inte glömt konflikten med Estland i maj och en kris med ytterligare ett EU-land kan spä på dom redan usla relationerna mellan öst och väst, för att inte tala om hur mycket Rysslands misstänkssamhet mot den europeiska unionen kommer öka i och med detta.

Samlingsbegreppet ”vänstern”

När jag surfar runt på åtskilliga borgerligt märkta bloggar stöter man alltid på ordet vänstern, såklart alltid i negativa termer. En kommentar på en aftonbladet-blogg fick mig att tänka, då skribenten bakom kommentaren anklagade ”vänstern” för att förespråka våld och hat, lite mer specifikt låter det: ”Högern vill lösa problem med förhandlingar jämfört mot vänstern som vill lösa allt med våld och hat. Högern tar till våld som sista utväg.”

Demokratisk socialism, alternativt socialdemokrati, kan omöjligt inkluderas till denna term, då denna form av socialism har tagit avstånd från våld ända sedan dess begynnelse. Om jag hade varit socialist hade då självklart den demokratiska socialismen varit min hemmaplan, vilket förhoppningsvis inkluderat andra mittenmänniskor. Rimligen bör inte denna form av socialism höra hemma bland anti-demokratiska rörelser som kommunismen, en ideologi som har sett sina glansdagar och som knappast kan verka lockande idag. Kuba, Nordkorea och Zimbabwe är bara några exempel som vi kan se på och förhoppningsvis avskräckas för all framtid.

Det jag alltså vill säga med inlägget är att socialdemokrati inte är en våldsrörelse, utan bara någonting som är i stort behov av reformering, allra främst i Sverige. Kan någon hålla med?

Jag har placerat min blogg i <a href=”http://bloggkartan.se/registrera/26239/vaenersborg/”>
Vänersborg</a> på bloggkartan.se

Revolution=Diktatur?

Stödet för Ukrainas president Viktor Jusjtjenko dalar säger en opinonsundersökning publicerad idag. Oroligheterna i landet har ökat efter att presidenten upplöst parlamentet och tagit över kontrollen av landets säkerhetsstyrkor.

Jag minns Jusjtjenkos orangea revolution vintern 04/05. Händelserna i Ukraina stod helt i skymundan av katastrofen i Sydostasien. Jag minns hur tusentals människor protesterade på Kievs gator och att rapporteringen därifrån alltid kom efter döda svenskar i Khao Lak. Inte för att det spelade nån roll för oss i Norden, men för ukrainarna var det viktigt, mycket viktigt.

Idag är dessa dagar ett minne blott för det ukrainska folket. Ända sedan Jusjtjenkos installation har förtroendet för honom varit en stadigt nedåtgående kurva. Parlament har upplösts, regeringar fått sparken och koalitioner har spruckit. Inte minst har hans ronder mot fienden Janukovitj alltid lett till det ena och det andra i den ukrainska politiken. Att Janukovitj nu är premiärminister sätter Jusjtjenko i en allt svårare sits, och hans ledarstil för mina tankar allt mer till den stora grannen i öst, Ryssland och Putins sätt att styra landet.

Nu är ju inte Ukraina på något sätt likt Ryssland i sitt politiska klimat. Oppositionella grips och misshandlas inte utan anledning. Man använder inte energi som politiskt vapen i brännande konflikter. Och inte minst, man försöker inte utmana väst i fräna utspel eller hot riktade mot NATO-länder. Men när den dagen kommer då sådant sker även på Kievs gator, då är Viktor Jusjtjenko en diktator i praktiken, precis som grannen Putin.

”Det kommer aldrig bli fred”

Rubriken är hämtad från Robert Fisks egna ord, ur lokaltidningen igår, om läget i Mellanöstern och Israel/Palestina-konflikten. Hur mycket man än vägrar vilja tro på dessa ord, så känns det som om dom blir allt mer sanna för varje dag som går. Varje raketbeskjutning, varje självmordsattack och varje skott som avlossas i Gaza är ett steg längre bort från en dröm om två stater sida vid sida som lever i fred med varandra.

Jag skulle kunna rabbla olika fredslösningar i timmar, men ikväll har jag varken ork eller lust att göra det, jag bara beklagar den hopplösa situationen på Gazaremsan. Jag tycker allra mest synd om Mahmoud Abbas, vars försök till fredsinitiativ gång på gång grusas av Hamas och Al-Aqsamartyernas skott ämnade för varandra.  

Jag har bara ett ord. Usch.

Ryssarna tar till sitt bästa vapen

Truman använde atombomben för att få Japan att kapitulera. Sydafrikas apartheidregim använde fängelset på Robben Island för att tysta Nelson Mandela och ANC. Rysslands statliga järnvägar(!) använder stoppade olje- och kolleveranser för att få Estland att byta kurs.

Från att vara demostrationer i Tallinn, till attackerade diplomater och nu ikväll till Rysslands styrkedemostration, som används i obekväma situationer förr, att alla leveranser av kol och olja till Estland har stoppats. Att det inte skulle ligga politiska motiv bakom, vilket Rysslands statliga järnvägar hävdar, känns lika skrattretande som att förneka förintelsen.

Kanske överdriver jag lite, men Ryssland besitter ett lika mycket nödvändigt som fruktansvärt vapen, energin, när man hamnar i konflikt med andra länder. ”Jävlas inte med oss!”, är nog ett budskap som man lyckas nå fram med i och med detta. Förr Ukraina, nu Estland, vilka drabbas härnäst av ryssarnas styrkedemostration?

Estland-Sverige vs Ryssland?

Putins lakejer ”de våra” verkar inte nöja sig med att kasta ägg på estniska ambassaden i Moskva. Idag attackerade dom också den estniska ambassadören i Ryssland och den svenske Ryssland-ambassadören Johan Molander, i full färd på väg till den estniska ambassaden i Moskva. Bråket som började med demostrationer i Tallinn börjar urarta i en diplomatisk konflikt som dra med sig hela Europa.

Att Sveriges ambassadör blir attackerad är givetvis helt oacceptabelt. Att attacken är en ”hämnd” för Sveriges stöd till Estlands agerande känns ganska självklart, om ”de våra” fått nys om det. Frågan är då om Putins lakejer kommer attackera varenda ambassadör från Europeiska Unionen, då även EU ger Estland sitt stöd?

Jag väntar på två saker. Dels att toppmötet med Ryssland den 18 maj skjuts upp tills utländska ambassadörer går säkra på Moskvas gator, och att president Putin går ut i media och fördömer sina lakejers agerande mot Sveriges och Estlands ambassadörer. Att se att Fredrik Reinfeldt vaknat ur sömnen är i alla fall i nuläget lugnande…

Samma retorik – samma gäspande

Socialismens högtidsdag, 1 maj, är det idag, vilket fick mig att tycka att ett år går snabbt som fan. Gick faktiskt i tåget förra året, men när till och med min farsa, som som liten ”såg till” att farmor och farfar röstade på Socialdemokraterna, överger demostrationståget i år för garagemålande, då har denna helgdag spelat ut sin roll.

Men det som irriterar mig mest är inte farsan, utan att socialdemokraternas företrädare låter precis som i valrörelsen. Det ska gnällas på ”fördelningspolitiken” och det ska slängas en dänga på Reinfeldt. Kort sagt, såå förutsägbart, sååå ointressant. Det jag, och de flesta svenskar vill höra, är hur man vill att Sverige ska se ut vid maktövertagande 2010. Visst det är 3,5 år kvar till 19 september 2010, och att redan nu gå ut och lova höjd a-kassa är rent smörande för fackföreningar som övergett sina medlemmars intressen. Jag vill höra brandtal om hur den bortglömda frihetliga socialdemokratin ska få en dominerande roll i en idag konservativ, innesluten sekt som är beroende av LO. Socialdemokraterna är inte längre en folkrörelse, man måste röra sig mot mitten och flörta mer med medelklassen för att kunna ta tillbaka Rosenbad. Och dagens tal inger inga förhoppningar om något sådant, än.

Något som ändå lättar upp stämningen idag, Bruce Springsteen med ”Pay me my money down”.

Vänsterpartiet gör årets självmål

Slog upp GP idag och räknade med att sluka artiklarna om kravallerna i Tallinn, men istället var det något annan som fastnade för min blick och som gjorde mig riktigt förbannad. Ulla Andersson, vänsterpartist, går idag ut i GP och säger att partiet vill höja skatterna för låg- och medelinkomsttagare.

(V) trillar mot kamrat 4 procent, och vem fan sörjer?

Det där jävla monumentet…

Dagens utrikespolitiska snackis är väl upploppet i Tallinn igår kväll, snorungar som tror på att våld löser problemet (varför tror många av världens ledare det också?). Estlands olika folkgrupper drabbar samman, DN rapporterar om att estniska barn blir attackerade av ryska barn, ett ganska bra kompass på var denna, ganska i-landsproblematiska tvist är på väg.

Federationsrådet (även kallat överhuset) vill ha brutna diplomatiska förbindelser med Estland, något som både Putin och regeringen tar avstånd ifrån. Putin håller sig i skymundan (smart) och låter utrikesminister Lavrov hålla låda framför de samlade europeiska massmedierna. Den har till och med gått så långt att Federationsrådets talman i förra veckan förespråkade en militär ockupation av Estland, han ser det som ett hån från premiärminister Ansip att provocera ryssarna inför segerdagen den 9 maj.

Vad jag undrar är, varför ska majoriteten att det estniska folket fortsättas behöva påminnas av tiden när Sovjetunionen ockuperade landet? Om ryssarna är så stolta, främst talmannen, över sin historia som kommunistisk enpartistat, varför då inte sätta monumentet utanför Kreml?

Ryssarna bangar ur

Natos generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer (haha, lustigt namn, holländare?) bekräftade ikväll det som Vladimir Putin hotade med i sitt tal till parlamentet tidigare idag. Scheffer hävdar att utrikesminister Sergej Lavrov i ett möte med Natos ministrar i Oslo bekräftade att Ryssland lämnar CFE-avtalet om begränsningar om konventionella styrkor i Europa.

På kort sikt är denna nyhet ett slag i ansiktet på både USA och CFE-avtalet, som blir värdelöst utan Ryssland, då nato-länderna själva vägrat skriva under. Stämningen mellan USA och Ryssland kommer bli allt mer bister och allt fler kommer yttra sig om likheter under kalla krigets dagar. Kreml är ju som sagt skarpt kritiska mot USA:s planer att sätta upp missilförsvarsrobotar i Polen och Tjeckien. Hot, säger Ryssland. Skydd, hävdar USA.

Nåväl, så länge Sverige är neutralt behöver man inte vara orolig.

Putin tar till ton

President Putin slängde ut sig hätska attacker riktat mot väst när han idag höll sitt årliga tal till det ryska parlamentets överhus. I sitt sista parlamentstal innan han avgår nästa år förmedlade han skarpa ord till landsflyktingen Berezovskij, som förmedlade årets groda då han hävdade att en ny rysk revolution förbereddes.

Presidenten passade även på att kritisera Nato och hotade att lämna avtalet om nedrustning av trupper i Europa, då ”andra länder i världen” inte heller följer det. Att det uttalandet var en släng mot USA är en lågoddsare. Jag tycker att det är bra att Putin tar avstånd från USA:s utrikespolitik, men bara för att en stormakt går emot USA och dess beteende ute i världen, betyder inte det att ett nytt kallt krig står för dörren. 

Allt fler i väst tvivlar på att Putin kommer följa grundlagen och avgå i mars. För mig är det stensäkert att Putin kommer följa grundlagen och lämna över till någon annan, en annan som jag verkligen hoppas blir Dimitrij Medvedev.

Lovande opinonsundersökning

I en opinonsundersökning som publicerades idag så visar det sig att svenskarna blir allt mer positiva till den europeiska unionen. 43% av de tillfrågade säger sig vara för det svenska medlemsskapet, medans 31% fortfarande är emot gemenskapen.

Detta känns skönt på två plan. Dels att det svenska folket mer och mer inser EU:s betydelse och roll i världspolitiken, och dels att svenskarna allt mer tar avstånd från vänstern och miljöpartiets knäppa utrikespolitiska agenda.

Ohlsson tar en cykeltur…

Alla politiker har något gemensamt, de är alla ”ute och cyklar” någon gång i sitt politiska liv. Idag har turen kommit till Birgitta Ohlsson, folkpartiets utrikespolitiske taleskvinna. På Expressens fjärde sida skriver hon idag om att Folkpartiet tappar liberalismen till sossarna och centern, och att Sverige behöver en Kennedy.

Ursäkta mig, men senast någon svensk politiker blev utsatt för det exprimentet slutade det med vänstervågens genombrott i Sverige och att personen i fråga försvann från etablissemanget i många år. Det var så komiskt att Yngve Holmberg var med i första säsongen av ”100 höjdare” för idéen har motvilligt gick med på.

Liberalismen är sargad och behöver en mobilisering, speciellt den svenska. Nyliberalismen går på LSD medans socialliberalismen lider av svår akut resparatorisk sjukdom, även kallat SARS. Hon har faktiskt rätt i att folkpartiet lämnar Kennedy-liberalismen bakom sig i en tid då kravpolitik är ”inne”. Men kolla på USA, Kennedy skulle vända sig i graven om han såg liberalismens utveckling, eller snarare avveckling, i landet han ledde. Liberalism är vänster i USA idag, och det är nog alla världens liberaler oroade över.

Jag gillar Birgitta Ohlsson och ser gärna henne som Carl Bildts efterträdare när han avgår 2009, men här har hon fel.

”Kungen” har stupat!

Så Lars Leijonborg avgår i höst, vilken knappast kan ses som förvånande efter Stockholms-distriktets, Leijonborgs hemdistrikt, nej. Fick själv nys om nyheten på P3:s 10-nyheter, mitt under min prao-dag alltså.

Att det är helt rätt att Leijonborg avgår är nog de flesta överens om, förutom Leijonborg själv då. Men när stödet från hans eget distrikt svajar, och när de går till honom och säger rakt ut ”vi vill inte ha kvar dig”, då är det ganska kört för honom. Även Skåne skulle ju säga nej senare i veckan, så de två största distrikten skulle rösta emot honom i en votering om partiledarposten i höst.

Efterträdare då? Det snackas om Malmström, Ullenhag, Pehrson, till och med någon kommunpolitiker någonstans i landet, men för mig finns det bara en efterträdare, Jan ”Rotting” (som så gärna Jinge kallar honom) Björklund. Han har under regeringens maktinnehav varit den som stuckit ut mest. Han har visat att han vill förändra, antingen med bra eller dåliga efterföljder, vilket vi inte vet än. Han fick 5 getingar när Anders Jonsson betygsatte ministrarna, och det skulle inte förvåna om han vore regeringens populäraste medlem bland väljarna.  

Björklund tar över, så enkelt är det.

(Onödigt) överdrivet

Den ganska kända bloggaren Jan-Inge ”Jinge” Flucht, har polisanmält utrikesministern för att vissa människor skrivit ytterst fräna kommentarer mot palestinier och motdebattörer på Bildts blogg. Detta har fått den mer kände bloggaren Johan Ingerö att reagera. I ett inlägg anklagar han Jinge och andra vänsterbloggare för att försöka ”skjuta det demokratiska samhället i sank”.

Detta är ett mycket känsligt ämne vi kommer in på här, nämligen yttrandefrihet och åsiktsfrihet, två självklarheter i dagens Sverige. Men med det privilegium tillkommer också ansvar, vilket det nu skapas debatt kring. Vem ligger ansvaret egentligen hos, det är nog en fråga som nog inte ens den ambiösaste jurist skulle vilja sätta tänderna i.

En sak är i alla fall klar för mig - Ansvaret är inte Carl Bildts, då det inte är han som uttryckt sina åsikter på ett grovt sätt. Att Jinge gärna vill att utrikesministern ska få dålig publicitet i media vet de flesta som läser hans blogg. Då blåsten kring Bildt var som allra värst, spydde Jinge ut sin galla på Bildt, med en vanlig dos USA-hat därtill. Så att Jinge tar detta steg är inte överraskande.

Och Johan Ingerö har rätt i en sak, ingen vet vem det är som går under pseudonymen ”Kalle”, det kan mycket väl vara Jinge själv som skrivit smörjan. Att det just är Jinge som skrivit det känns som en riktig högoddsare, men ingen vet vad folk kan göra för att svärta ner sitt egna hatobjekt, i Jinges fall vår utrikesminister.

« Äldre inlägg